Första läsningen: Jes 1:21-31

Ack, en sköka har hon blivit, den trofasta staden, hon som var uppfylld av rätt, en boning för rättfärdighet -nu bor det mördare där. Ditt silver har blivit slagg, ditt vin är utspätt med vatten. Dina sturska stormän är tjuvars kumpaner. Alla älskar de mutor, ständigt försöker de sko sig. De för inte den faderlöses talan, änkans sak tar de inte upp. Därför säger Härskaren Herren Sebaot, Israels Mäktige: Ve dem! Jag skall utkräva hämnd på mina fiender, jag skall vedergälla mina ovänner. Jag skall lyfta min hand mot dig. Jag skall bränna bort allt orent i smältugnen och avlägsna din slagg. Jag skall ge dig sådana domare som du hade förr och rådgivare som i forna tider. Då skall du kallas ”rättfärdighetens borg”,” den trofasta staden”. Genom rätt skall Sion räddas, genom rättfärdighet de som bor där. Men brottslingar och syndare skall krossas, de som överger Herren skall förgås. Då skall ni känna skam över terebinterna som förut var er lust, besvikelse över lundarna som ni älskade så högt. Ni skall bli som en terebint med vissnad krona, som en lund där vattnet sinat. Den starke skall bli till blånor och hans verk till en gnista. Tillsammans skall de brinna i en eld som ingen kan släcka.

Andra läsningen: 1 Kor 14:1-5, 18

Sträva ef­ter kärle­ken, men sök också vin­na de and­li­ga gåvor­na, helst gåvan att pro­fe­te­ra. Ty den som ta­lar med tung­or ta­lar in­te till människor ut­an till Gud; ing­en förstår ho­nom, i sin an­de ta­lar han hem­lig­he­ter. Men den som pro­fe­te­rar, han ta­lar till människor, han byg­ger upp, förma­nar och tröstar. Den som ta­lar med tung­or byg­ger upp sig själv, men den som pro­fe­te­rar byg­ger upp försam­ling­en. Jag vill gärna att ni al­la ta­lar med tung­or men helst att ni pro­fe­te­rar. Att pro­fe­te­ra är bätt­re än att ta­la med tung­or, såvi­da man in­te kan tol­ka si­na ord så att försam­ling­en blir upp­byggd. Gud va­re tack, jag ta­lar mer med tung­or än någon av er.

Evangelium: Luk 12:16-21

Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”