Första läsningen: 2 Mos 3:1-7 En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare!

Första läsningen: Jes 4:2-6, 11:1-5 Den da­gen skall det som Her­ren låter växa va­ra en pryd­nad och en he­der för dem i Is­ra­el som räddats, och lan­dets gröda skall va­ra de­ras stolt­het och ära. Och den som är kvar i Si­on, den som spa­rats i Je­ru­sa­lem, skall kal­las he­lig, var och en i Je­ru­sa­lem som är skri­ven bland dem som skall le­va. Men först skall Her­ren med do­mens an­de och re­ning­ens an­de tvätta bort Si­ons dött­rars smuts och skölja Je­ru­sa­lem rent ef­ter dess blodsdåd. Över he­la Si­ons berg och fest försam­ling­en där skall Her­ren ska­pa ett moln om da­gen och en rök och

Första läsningen: 2 Mos 2:1-10 En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom. Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed

Första läsningen: 1 Mos 17:1-27 När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.” Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från

Första läsningen: 1 Mos 21:1-9 Herren glömde inte sitt löfte till Sara utan gjorde med henne så som han hade sagt. Hon blev havande och födde en son åt Abraham på hans ålderdom, vid den tid som Gud hade förutsagt. Abraham gav sin nyfödde son, den som Sara fött honom, namnet Isak. När Isak var åtta dagar omskar Abraham honom, så som Gud hade befallt. Abraham var 100 år när hans son Isak föddes. Och Sara sade: ”Det Gud har gjort får mig att le, och alla som hör det måste le med mig.” Hon sade: ”Vem hade kunnat säga Abraham att Sara skulle ha barn

Första läsningen: Apg 1:1-14 I min första bok, ärade Theofilos, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde fram till den dag då han togs upp till himlen, sedan han genom helig ande hade gett sina befallningar åt dem som han utvalt till apostlar. Han framträdde för dem efter att ha lidit döden och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om Guds rike. Och under en måltid tillsammans med dem sade han åt dem att inte lämna Jerusalem utan vänta på det som Fadern hade utlovat, ”det som ni

Första läsningen: Jes 7:10-16,9:1-3,9:6-7 Vi­da­re sa­de Her­ren till Ac­has: ”Begär ett tec­ken av Her­ren, din Gud, ner­i­från döds­ri­ket el­ler uppi­från höjden.” Men Ac­has sva­ra­de: ”Nej. Jag vill in­te sätta Her­ren på prov.” Då sa­de Je­sa­ja: ”Lyss­na nu, Da­vids ätt! Är det in­te nog att ni miss­tror människors förmåga, skall ni också miss­tro min Guds förmåga? Då skall Her­ren själv ge er ett tec­ken: Den unga kvin­nan är ha­van­de och skall föda en son, och hon skall ge ho­nom nam­net Im­ma­nu El, ’Gud med oss’. Grädde och ho­nung skall han le­va av när han har lärt sig att förkas­ta det on­da och välja det go­da. Ty in­nan

Första läsningen: 1 Mos 24:50-60 Laban och Betuel svarade: ”Detta kommer från Herren, vi har ingenting att säga. Här är Rebecka. Ta henne med dig, må hon bli hustru åt din husbondes son, så som Herren har sagt.” När Abrahams tjänare hörde deras svar föll han ner och tillbad Herren. Sedan tog han fram silversmycken och guldsmycken och kläder och överlämnade till Rebecka; också hennes bror och hennes mor fick dyrbara gåvor. Sedan åt och drack tjänaren och hans följeslagare och gick till vila. När de stigit upp nästa morgon sade tjänaren: ”Låt mig nu återvända till min husbonde.” Men brodern och modern bad att

Första läsningen: 1 Mos 18:1-15 Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni

Första läsningen: Vish 7:21-40 allt lärde jag känna, det dolda och det synliga,22ty jag fick undervisning av visheten,hon som med sin konst har format allt.I visheten bor en ande som är förnuftig och helig,ensam i sitt slag, mångfaldig till formen,tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad,tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig,23oemotståndlig, välgörande, människovänlig,fast, orubblig, bekymmersfri,allsmäktig och med uppsikt över allt;den genomströmmar alla andarsom är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia.24Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse.I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar.25Hon är ett utflöde från Guds makt,hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet.Därför kan ingenting

Första läsningen: 4 Mos 22:20-25 På natten kom Gud till Bileam och sade: ”När nu de här männen har kommit för att hämta dig, så följ med dem. Men du får inte göra något annat än vad jag befaller dig.” På morgonen steg Bileam upp, sadlade sitt åsnesto och följde med de moabitiska hövdingarna. Men hans resa väckte Herrens vrede, och Herrens ängel ställde sig i vägen för Bileam, där han kom ridande på sin åsna med två tjänare i följe. Åsnan såg Herrens ängel stå mitt på vägen med draget svärd. Hon vek undan och gick ut på åkern, och Bileam