Första läsningen: Jes 31:1-9
Ve dem som drar ner till Egypten efter hjälp! De sätter sin lit till hästar, förtröstar på stridsvagnarnas mängd och den väldiga hopen av vagnskämpar. Till Israels Helige vänder de sig inte, de söker inte Herrens hjälp. Han är den som är vis. Han låter ofärden komma och ändrar inte det han har sagt, han griper in mot de ondas anhang och mot dem som hjälper ogärningsmän. Egypterna är människor, inte gudar, deras hästar är kött, inte ande. När Herren lyfter sin hand vacklar den som skulle hjälpa och faller den som sökte hjälp. Båda går under på samma gång. Så sade Herren till mig: Som lejonet morrande vakar över sitt byte och inte skräms av ropen, inte kryper ihop för skriken när herdarnas uppbåd kommer, så skall Herren Sebaot vara när han stiger ner för att strida mot Sions berg, mot Sions höjd. Likt en svävande fågelskall Herren Sebaot skydda Jerusalem, skydda och hjälpa, skona och rädda.
Vänd om till honom som Israel så svekfullt avföll från! Den dagen skall alla förkasta gudarna av silver och guld, dem som ni har gjort åt er i synd. Assyrien skall falla för svärdet, men inte en människas svärd, bli till byte för ett svärd som inte bärs av en dödlig. De skall fly för svärdet, de unga männen skall tvingas till slavtjänst. Den de litade på förgås av skräck, deras furstar flyr från fälttecknet. Detta är ett ord från Herren, han som har en eld på Sion, en ugn i Jerusalem.
Andra läsningen: 2 Thess 1:1-7
Från Paulus, Silvanus och Timotheos till församlingen i Thessalonike som lever i Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus. Nåd och frid från Gud fadern och herren Jesus Kristus. Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt, och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar.
Evangelium: Luk 19:1-10
Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”