Sjätte påskveckan

Första läsningen: Apg 10:1-8

I Caesarea fanns en man som hette Cornelius, officer vid Italiska bataljonen. Han var from och gudfruktig liksom alla i hans hus, gav rikligt med allmosor till judarna och bad alltid till Gud. En dag på eftermiddagen såg han tydligt i en syn hur en ängel från Gud kom in till honom och sade: ”Cornelius!” Han såg förskräckt på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?” Ängeln svarade: ”Dina böner och allmosor har stigit upp till Gud som en påminnelse om dig. Skicka nu några av dina män till Joppe för att hämta en viss Simon som kallas Petrus. Han bor hos en garvare Simon som har sitt hus nere vid havet.” När ängeln som talat med honom var borta kallade Cornelius till sig två tjänare och en av sina ordonnanser, en from man. Han berättade alltsammans för dem och sände dem till Joppe.

Andra läsningen: Ef 2:4-10

Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus. Därmed ville han för kommande tider visa den överväldigande rika nåden i sin godhet mot oss genom Kristus Jesus. Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig. Vi är hans verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de goda gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Evangelium: Joh 17:1, 11-19

Ef­ter att ha sagt det­ta lyf­te Je­sus blic­ken mot him­len och sa­de: ”Fa­der, stun­den har kom­mit. Förhärli­ga din son, så att So­nen kan förhärli­ga dig;

Jag är in­te läng­re kvar i värl­den, men de är kvar i värl­den och jag kom­mer till dig. He­li­ge fa­der, be­va­ra dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, lik­som vi är ett. Me­dan jag var hos dem be­va­ra­de jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyd­da­de dem, och ing­en av dem gick un­der ut­om un­dergång­ens man, ty skrif­ten skul­le upp­fyl­las. Nu kom­mer jag till dig, men det­ta säger jag me­dan jag är i värl­den, för att de skall få min glädje helt och fullt.

Jag har gett dem ditt ord, och värl­den har ha­tat dem därför att de in­te tillhör värl­den, lik­som in­te hel­ler jag tillhör värl­den. Jag ber in­te att du skall ta dem ut ur värl­den ut­an att du skall be­va­ra dem för det on­da. De tillhör in­te värl­den, lik­som in­te hel­ler jag tillhör värl­den. Hel­ga dem ge­nom san­ning­en; ditt ord är san­ning. Lik­som du har sänt mig till värl­den, har jag sänt dem till värl­den, och för de­ras skull hel­gar jag mig till ett of­fer, för att också de skall hel­gas ge­nom san­ning­en.