Trettondedag jul

Första läsningen: 4 Mos 24 : 2-9 ، 15-25

När han lyfte blicken såg han israeliterna lägrade stam vid stam. Då kom Guds ande över honom, och han sjöng sin siarsång:Så talar Bileam, Beors son,så talar mannen med det skarpa ögat,så talar han som hör Guds ord,som äger kunskap om den Högsteoch skådar den Väldige i syner -han segnar ner, hans ögon öppnas:Sköna är dina tält, Jakob,dina boningar, Israel! De sträcker sig vida, som gröna dalar,de liknar trädgårdar vid en flod,aloeträd som Herren planterat,cedrar som växer vid vatten. Folkslag skall bäva för Israels makt,hans arm skall betvinga många folk.Hans kung skall bli större än Agag,hans välde växa i makt och ära. Gud har fört honom ut ur Egypten,hans styrka är som vildoxens horn.Han skall sluka fientliga folk,knäcka deras ben, krossa förtryckarna. Han har lagt sig till ro, han vilar likt ett lejon,ett lejon som ingen vågar störa.Välsignad den som välsignar dig,förbannad den som förbannar dig.

Och han sjöng sin siarsång:Så talar Bileam, Beors son,så talar mannen med det skarpa ögat, så talar han som hör Guds ord,som äger kunskap om den Högsteoch skådar den Väldige i syner -han segnar ner, hans ögon öppnas: Jag ser honom – men inte nu,jag skådar honom – men inte nära.En stjärna stiger fram ur Jakob,en spira höjs i Israel.Han krossar Moabs tinning,hjässan på alla ättlingar till Set. Edom skall bli hans egendom,hans egendom blir Seir.Israel skall visa sin makt, Jakob skall kuva sina fiender,förgöra varje överlevande från Ir. Han såg Amalek, och han sjöng sin siarsång:Amalek är främst bland folken,men hans ättlingar skall utplånas för alltid. Han såg keniterna, och han sjöng sin siarsång:Orubblig står din boning, Kain,ditt rede vilar på klippan. Ändå skall det prisges åt skövling.För hur länge? – Assur skall föra bort dig! Han sjöng sin siarsång:Öarnas folk skall samlas i norr, skepp från kitteernas kuster.De skall kuva Assur, kuva Ever,ja, också han skall utplånas för alltid. Därefter bröt Bileam upp och återvände hem, och Balak gick åt sitt håll.

Andra läsningen: Tit 2 : 11 – 3 : 7

Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medan vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store gud och frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott. Så skall du tala, uppmuntra och tillrättavisa, med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig. Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda makthavare och myndigheter och alltid vara beredda att göra det som är gott. De får inte förolämpa någon utan skall vara fridsamma och försynta och visa ödmjukhet mot alla människor. Vi var ju också själva en gång dåraktiga, olydiga och vilsegångna, slavar under alla möjliga impulser och lustar. Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi avskydde varandra. Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig – och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom den heliga anden. Genom Jesus Kristus, vår frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv.

Evangelium: Matt 3: 1-17

Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”