Första läsningen: Jes 63: 7-16
Jag vill förkunna Herrens kärlek,prisa Herren för allt han gjort för oss,allt det goda han gjort för Israels folki sin barmhärtighet och sin stora kärlek. Han sade: De är ju mitt folk,barn som aldrig sviker.Därför blev han deras räddare i all nöd.Det var inget sändebud, ingen ängelutan han själv som räddade dem,det var han som befriade demav kärlek och medömkan.Alltid i gångna tiderlyfte han upp dem och bar dem. Men de trotsade honomoch bedrövade hans heliga ande.Han förvandlades till deras fiende,och han stred mot dem. Då tänkte hans folk på gångna tider:Var är han som drog upp ur vattnetherden för sin hjord?Var är han som ingötsin heliga ande i hans bröst, han som lät sin härliga maktgå vid Moses högra sida,han som klöv havet framför democh skapade sig ett evigt namn, han som förde dem genom djupen?Som hästen på hedengick de fram utan att snava. Likt boskap på väg ner i dalenfördes de av Herrens ande.Så ledde du ditt folkoch skapade dig ett härligt namn.
Blicka ner från himlen,från din heliga och härliga boning.Var är din lidelse och din kraft?Din ömhet och barmhärtighet vägrar du mig. Du är ju vår fader,Abraham vill inte veta av oss,Israel erkänner oss inte.Du, Herre, är vår fader,alltid har du hetat vår befriare.
Andra läsningen: Heb 8: 1-7
Huvudpunkten i vad jag har att säga är detta: Vi har en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och förrättar tjänst i helgedomen, det sanna förbundstältet, som är rest av Herren och inte av någon människa. En överstepräst tillsätts för att frambära offergåvor och därför måste också vår ha något att bära fram. Om han nu vore här på jorden skulle han inte ens vara präst, eftersom det finns andra som frambär gåvorna enligt lagen. Men vad de tjänar är en skuggbild av de himmelska tingen, så som det blev sagt av Gud till Mose då han skulle uppföra tältet: Se till att du gör allting efter den förebild som du har fått se på berget. Men nu har Kristus fått ett prästämbete som är vida överlägset, eftersom han förmedlar ett bättre förbund, ett som är stadfäst med starkare löften. Om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte ha funnits behov av ett annat.
Evangelium: Joh 3: 22-32
Sedan gick Jesus och hans lärjungar till Judeen, och där stannade han en tid med dem och döpte. Också Johannes döpte; det var i Ainon nära Salim, där det var gott om vatten, och folk kom dit och blev döpta. Johannes hade nämligen ännu inte satts i fängelse. Ett par av Johannes lärjungar kom att diskutera reningsbruken med några judar, och de gick till Johannes och sade: ”Rabbi, han som var tillsammans med dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper nu själv, och alla kommer till honom.” Johannes svarade: ”Ingen får något som inte ges honom från himlen. Ni kan själva vittna om att jag sade: ’Jag är inte Messias utan har blivit utsänd att gå framför honom.’ Brudgum är den som har bruden. Brudgummens vän, som står och hör på honom, gläder sig åt brudgummens röst. Den glädjen har nu blivit min helt och fullt. Han skall bli större och jag bli mindre.”
Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd.