Första läsningen: Jes 4:2-6, 11:1-5

Den da­gen skall det som Her­ren låter växa va­ra en pryd­nad och en he­der för dem i Is­ra­el som räddats, och lan­dets gröda skall va­ra de­ras stolt­het och ära. Och den som är kvar i Si­on, den som spa­rats i Je­ru­sa­lem, skall kal­las he­lig, var och en i Je­ru­sa­lem som är skri­ven bland dem som skall le­va. Men först skall Her­ren med do­mens an­de och re­ning­ens an­de tvätta bort Si­ons dött­rars smuts och skölja Je­ru­sa­lem rent ef­ter dess blodsdåd. Över he­la Si­ons berg och fest försam­ling­en där skall Her­ren ska­pa ett moln om da­gen och en rök och ett flam­man­de eldsken om nat­ten. Ja, över allt skall hans härlig­het va­ra en skärm, ett tak som ger skug­ga un­der da­gens het­ta, till­flykt och skydd mot regn och sky­fall.

En gren skall växa ur Jishajs av­hugg­na stam, ett skott skall skju­ta upp ur hans rot. Han är fylld av Her­rens an­de, vis­he­tens och in­sik­tens an­de, klok­he­tens och kraf­tens an­de, kun­ska­pens och guds­fruk­tans an­de. Han dömer in­te ef­ter ske­net, ski­par in­te rätt ef­ter ryk­ten. Rätt­vist dömer han de sva­ga, med oväld ski­par han rätt åt de fat­ti­ga i lan­det. Hans ord är en käpp på våldsmännens rygg, de on­das liv blåses ut av hans tal. Rätt­vi­san är hans bälte, tro­he­ten bär han kring li­vet.

Andra läsningen: Tit 2:4-11

och fostra de unga kvinnorna till att älska man och barn, att vara anständiga, rena, husliga, goda och att underordna sig sina män, så att inte Guds ord blir smädat. Förmana på samma sätt de yngre männen att alltid leva anständigt, och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning skall vara ofördärvad, värdig, sund och oantastlig, så att dina motståndare måste skämmas eftersom de inte hittar något ont att säga om oss. Slavar skall underordna sig sina herrar i allt och göra dem till viljes, inte säga emot och inte stoppa något i egen ficka. De skall alltid visa sig goda och trogna, så att de på alla sätt är en prydnad för Guds, vår frälsares, lära. Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor.

Evangelium: Matt 3:1-17

Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Det är om honom det heter hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör hans stigar raka. Johannes bar kläder av kamelhår och hade ett läderbälte om livet. Hans föda var gräshoppor och vildhonung. Folket i Jerusalem och hela Judeen och trakten kring Jordan kom ut till honom, och de bekände sina synder och döptes av honom i Jordan.

När han såg att många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta sade han till dem: ”Huggormsyngel, vem har sagt er att ni kan slippa undan den kommande vreden? Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni bara kan säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar. Redan är yxan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt skall huggas bort och kastas i elden. Jag döper er med vatten för omvändelsens skull. Men han som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte värdig att ta av honom hans sandaler. Han skall döpa er med helig ande och eld. Han har kastskoveln i handen och skall rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar.”

Sedan kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.” Jesus svarade: ”Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.” Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.”