Fjärde söndagen av apostlarna

Första läsningen: Jes 1:2-6, 16-17

Hör, him­mel, och lyss­na, jord! Her­ren ta­lar. Barn har jag fost­rat och vårdat, men nu har de bru­tit med mig. Ox­en känner sin hus­bon­de och åsnan sin her­res krub­ba, men Is­ra­el känner in­te sin her­re, mitt folk har ing­et förstånd. Ve det­ta syn­di­ga folk, tyngt av skuld, det­ta on­da släkte, des­sa vanar­ta­de barn. De har över­gi­vit Her­ren, vi­sat förakt för Is­ra­els He­li­ge och vänt ho­nom ryg­gen. Har ni in­te fått nog med slag ef­tersom ni fortsätter att trot­sa? Hu­vu­det är sönder­sla­get, hjärtat sönderkros­sat. Från hu­vud till fot finns ing­et helt -bu­lor, skråmor, öpp­na sår, in­te urkra­ma­de, in­te förbund­na, in­te bad­da­de med ol­ja.

Tvätta er, re­na er! Låt mig slip­pa se era illdåd. Slu­ta göra det on­da och lär er göra det go­da. Sträva ef­ter rätt­vi­sa, stöd den förtryck­te. För den fa­derlöses ta­lan, skaf­fa änkan rätt.

Andra läsningen: 1 Kor 9:16-19, 29

Ty att jag sprider evangeliet är inget att vara stolt över, jag är ju tvungen till det. Ve mig om jag inte förkunnar evangeliet! Om jag gör det av eget val har jag ju lön att vänta. Men gör jag det därför att jag måste utför jag bara ett uppdrag. Vad får jag då för lön? Jo, att få förkunna evangeliet utan kostnad för någon och inte utnyttja den rätt evangeliet ger mig. Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt.

Evangelium: Luk 6:12-17, 20-23

Vid sam­ma tid gick han upp på ber­get för att be, och nat­ten ige­nom bad han till Gud. När det blev dag sam­la­de han si­na lärjung­ar, och bland dem val­de han ut tolv, som han kal­la­de apost­lar: Si­mon, som han också gav nam­net Petrus, och hans bror Andre­as, Ja­kob, Jo­han­nes, Fi­lip­pos, Bar­tolo­mai­os, Mat­teus, To­mas, Al­fai­os son Ja­kob, Si­mon, som kal­la­des se­lo­ten, Ja­kobs son Ju­das och Ju­das Is­ka­ri­ot, han som blev förräda­re.

Se­dan gick han ner till­sam­mans med dem och stan­na­de på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjung­ar till ho­nom, och en stor folk­mas­sa från he­la Ju­deen och Je­ru­sa­lem och från kust­lan­det vid Ty­ros och Si­don

Han lyf­te blic­ken, såg på si­na lärjung­ar och sa­de:”Sa­li­ga ni som är fat­ti­ga,er tillhör Guds ri­ke.Sa­li­ga ni som hung­rar nu,ni skall få äta er mätta.Sa­li­ga ni som gråter nu,ni skall få skrat­ta.

Sa­li­ga är ni när man för Människo­so­nens skull ha­tar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn av­skytt. Gläd er på den da­gen och dan­sa av fröjd, ty er lön blir stor i him­len. På sam­ma sätt gjor­de ju de­ras fäder med pro­fe­ter­na.