Första läsningen: Jos 7:10-13 Då sade Herren till Josua: ”Stig upp! Varför ligger du där med ansiktet mot marken? Israeliterna har syndat och brutit det förbund som jag befallde dem att hålla. De tog av det som var vigt åt förintelse, de stal det och lade det i smyg bland sina ägodelar. Därför kan Israel inte hålla stånd mot sina fiender utan måste vända ryggen till och fly: israeliterna är vigda åt förintelse. Jag skall inte längre vara med er, om ni inte utplånar det som är vigt åt förintelse. Se nu till att folket renar sig. Säg: Gör er rena till i

Första läsningen: Jos 5:13-6:5 En gång vid Jeriko fick Josua se en man som stod framför honom med draget svärd. Josua gick fram till honom och frågade: ”Hör du till oss eller till våra fiender?” Han svarade: ”Nej, jag är anförare för Herrens här. Nu har jag kommit.” Då föll Josua ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han frågade: ”Herre, vad har du att säga till din tjänare?” Anföraren för Herrens här svarade: ”Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Josua gjorde så. Jeriko var slutet och stängt när israeliterna kom, ingen gick ut eller in. Men Herren

Första läsningen: Jos 4:15-24 Herren sade till Josua: ”Befall prästerna som bär arken med förbundstecknet att stiga upp ur Jordan.” Då befallde Josua prästerna: ”Stig upp ur Jordan.” Knappt hade prästerna som bar Herrens förbundsark stigit upp ur Jordan och satt fötterna på torra marken, förrän Jordans vatten återvände och steg över sina bräddar som förut. Det var den tionde dagen i den första månaden som folket steg upp ur Jordan och slog läger i Gilgal, vid Jerikos östgräns. De tolv stenarna som de tagit ur Jordan reste Josua i Gilgal, och han sade till israeliterna: ”När era barn en gång frågar sina fäder: Vad

Första läsningen: Jes 58:1,6-9 Ro­pa ut det så högt du kan, låt din röst lju­da som en hornstöt, förkun­na för mitt folk de­ras brott, för Ja­kobs ätt de­ras synd. Nej, det­ta är den fas­ta jag vill se: att du los­sar orättfärdi­ga bo­jor, sli­ter sönder okets rep, be­fri­ar de förtryck­ta, kros­sar al­la ok. De­la ditt bröd med den hung­ri­ge, ge hemlösa stac­ka­re hus­rum, ser du en na­ken så klä ho­nom, vänd in­te di­na eg­na ryg­gen! Då bry­ter gry­nings­lju­set fram för dig, och di­na sår skall ge­nast läkas. Din rättfärdig­het skall gå framför dig och Her­rens härlig­het gå sist i ditt tåg.

Första läsningen: Jes 42:5-8 Så säger Gud, Herren, han som har skapat himlen och spänt upp den, brett ut jorden med allt vad den alstrar, han som gett liv åt människorna där, livsande åt dem som vandrar på jorden: Jag, Herren, har i min trohet kallat dig, jag tar dig vid handen och skyddar dig. Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folktill ett ljus för de andra folken. Du skall öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, ur fängelsehålan dem som sitter i mörkret. Jag är Herren, detta är mitt namn. Jag delar inte min

Första läsningen: Jes 63:7-16 Jag vill förkunna Herrens kärlek, prisa Herren för allt han gjort för oss, allt det goda han gjort för Israels folk i sin barmhärtighet och sin stora kärlek. Han sade: De är ju mitt folk, barn som aldrig sviker. Därför blev han deras räddare i all nöd. Det var inget sändebud, ingen ängelutan han själv som räddade dem, det var han som befriade dem av kärlek och medömkan. Alltid i gångna tider lyfte han upp dem och bar dem. Men de trotsade honom och bedrövade hans heliga ande. Han förvandlades till deras fiende, och han stred mot

Första läsningen: Jes 48:12-20 Hör på mig, Jakob, Israel, som jag har kallat! Jag är Gud, jag är den förste och jag är den siste. Min hand lade jordens grund, min högra hand spände ut himlen. När jag kallade på dem stod de där. Samlas nu alla och lyssna! Vem av de andra förkunnade detta, att den som Herren älskarskall utföra det han vill mot Babylon och Kaldeens folk? Jag, jag sade det, jag kallade honom, jag sände honom och gav honom framgång. Kom hit till mig och hör detta: Sedan allt började har jag talat öppet, när något skedde

Första läsningen: Jes 45:11-18 Så säger Herren, Israels Helige, han som formar framtiden: Ställer ni frågor till mig om mina barn, ger ni mig order om mina händers verk? Det är jag som har skapat jorden och gjort människorna där. Jag har spänt upp himlen med egna händer och ger order till hela dess här. Jag har i min trohet manat fram en man, vart han går jämnar jag hans väg. Han skall bygga upp min stad och släppa mitt bortförda folk utan betalning och utan lön, säger Herren Sebaot. Så säger Herren: Det rika Egypten, det välmående Kushoch Sebas

Första läsningen: 2 Mos 3:1-7 En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare!

Första läsningen: Jes 4:2-6, 11:1-5 Den da­gen skall det som Her­ren låter växa va­ra en pryd­nad och en he­der för dem i Is­ra­el som räddats, och lan­dets gröda skall va­ra de­ras stolt­het och ära. Och den som är kvar i Si­on, den som spa­rats i Je­ru­sa­lem, skall kal­las he­lig, var och en i Je­ru­sa­lem som är skri­ven bland dem som skall le­va. Men först skall Her­ren med do­mens an­de och re­ning­ens an­de tvätta bort Si­ons dött­rars smuts och skölja Je­ru­sa­lem rent ef­ter dess blodsdåd. Över he­la Si­ons berg och fest försam­ling­en där skall Her­ren ska­pa ett moln om da­gen och en rök och

Första läsningen: 2 Mos 2:1-10 En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom. Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed

Första läsningen: 1 Mos 17:1-27 När Abram var 99 år uppenbarade sig Herren för honom och sade: ”Jag är Gud den Väldige. Håll dig alltid till mig och var oförvitlig. Jag skall instifta ett förbund mellan mig och dig och göra din ätt övermåttan talrik.” Då föll Abram ner på sitt ansikte, och Gud sade till honom: ”Detta är mitt förbund med dig: du skall bli fader till många folk. Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk. Jag skall göra dig övermåttan fruktsam, och folk och kungar skall utgå från